när allting e på botten, när man int vill se sig i spegeln, fö man hatar de man ser, när allting känns värdelöst, när man bara vill försvinna nånstans där ingen känner en, helt börja om från början. va ska man då göra? då man e helt trött på livet, å bara böri undra mer fö varje dag vfr man fortfarande e här. när man vaknar å känner sig helt slut på allt, å sku helst bara fortsätta sova å aldri vakna upp igen. ede alls nån vits nåmer då? när personer som står en närmast sviker, när de känns som att ingen bryr sig, när man tror att ingen sku märka om man plötsligt sku försvinn. man smilar för att man int vill nån ska märka hu man egentligen mår, för att man int vill tala om de, för att man e rädd va dom sku tyck om en. man kanske verkar stark, men när man kommer hem så bryter man bara ihop å ser int alls nå vits me nånting.
men sku de verkligen vara lättast ti försvinn? tänk på allt/alla man sku lämna bakom seij. fast allting e jobbit, så snälla försök orka, ta en dag i taget, de e tungt, man tror int de nångång kommer bli bra, men de kommer de, de tar bara en tid men sen kommer de en dag när man kan acceptera sig själv, å vara glad att man orka fortsätta kämpa!

jo lång text igen, men vila bara skriv nånting igen!